Här är mina underbara fina barn, en bild sedan i somras. Det var en lyckans dag för mig, på många vis. Efter en jobbig tid var alla mina barn samlade i gen. Jag fick betala ett högt pris efter att just gå  fel väg en gång, den vägen blev dyr. Men som tur är går saker att rätta till. När man ser på sina barn, med eftertanke, gör det nästan ont, eftersom man vill dom så väl. Man vill ju både låsa in dom så inget ont kan hända, samtidigt som man vill att de ska prova sina vingar så mycket som möjligt, bejaka livet och hoppas att dom ta för sig av livet!

Visst kan man väl uppleva lite rädsla inför nya saker som händer i livet? Men samtidigt som du står där på darrande ben föds känslan av hopp och förväntan. För visst är det väl så att känslan av fotfäste försvinner under vår annars trygga väg. Men att det samtidigt kittlar under våra vingar! 

Jag tänker släppa fotfästet, ge mig ut på okänt hav, byta kapitel, se en annan horisont och bejaka allt nya!!!

Åtminstone känns det så, det kanske bara fortsätter på den gamla invanda vägen. Den jag känner mig trygg på, där allt är så vilsamt och man bara fortsätter promenaden en solig förmiddag....så skönt att slippa tänka bara gå där och må gott!

Igår gjorde jag en underbart god köttfärsrätt som du hittar under Kötträtter

En spännande mix av en massa olika kök! Gå gärna in och kolla! Kram  så länge! skriv gärna en rad om ämnet "att stå vid ett vägskäl" har du gjort något nytt och vågat? 

Kram till er alla!!

Nåja, om man tittar ut genom mitt fönster från Cafét ser det ut så här och det är väl inte särskilt uppiggande ut. Borta är de härliga höstfärgerna, med de vackra orangefärgade bladen, borta är solen och värmen. Men jag känner mig ändå sprudlande på något vis. Kanske är det för en stundande Stockholmsresa närmar sig, med mat, vin, hotell och att bara umgås med min allra käraste syster! Det stora målet är Food & Wine mässan i Älvsjö. Jag hoppas kunna fota en massa.