Livet på en pinne
Lördag och vi är redan i mitten av månaden. För mig har det varit en tuff tid och mycket grubblerier. Jag har haft två anställda tjejer på cafeterian varav den ena blev sjukskriven för snart ett år sedan. Ryggproblem. I slutet på förra månaden blev så också den andra sjukskriven, för oviss tid. Det satte mig genast i min sårbarhet. Nu står jag själv, vad gör jag??? Luncherna är alldeles för stora för att klara av på egen del. Att hitta personal på kort tid är omöjligt då man som småföretagare har svårt att få ekonomin till att anställa någon utan arbetsförmedlingens hjälp. Behovet av en lunchrestaurang där jag bedriver min verksamhet är stor, men möjligheterna för små. Köket är inte anpassat, därför har jag endast kunna bedriva lättare luncher, sallader, pajer osv.
Ändå vill jag inget hellre än att fortsätta jobba på min dröm om att kunna få laga riktig mat. Nåväl tankarna har varit och är många....
I veckan blev min man hastigt dålig och blev förd med ambulans till akutmottagningen, högt blt och lågt socker. Man inser hur skört livet är och det hann spinna många tankar i mitt huvud. Tänkt om något allvarligare skulle ha hänt? Jag kunde inte tänka klart, innan jag visste hur det var med honom, att allt var ok. Ändå går man på någon sorts automatik, jag hade beställningar på smörgåstårtor som skulle läggas och mat som skulle ut till kunder, all mat som stod framme, måste ju in i kylskåpet, kunder som satt i cafeterian, jag kunde ju inte bara skicka ut dom och låsa. Efter en stund fick jag tillslut ändå höra min mans röst om att allt ändå var ok och att jag kunde hämta honom senare. Man ser vikten av dom som står en närmast och vad som egentligen betyder något.
I onsdags fick jag ta ett telefonsamtal till banken, något stod inte rätt till på mitt affärskonto. Rätt snart såg min bankkontakt att någon hackat sig in på mitt konto, det saknades nästan 20 000 totalt.
Nu sitter jag ändå här hemma i soffan och tycker att livet är rätt bra ändå, jag har hunnit med att städa lådor i köket och kastat en massa onödigt man samlar på sig, sen har jag varit och införskaffat en ny köksreda, tänk att det kan vara så roligt med köksredskap!!!
När livet går så där upp och ner är det ändå tur att man har sina rutiner, sina hobbys och sina närmaste i kring sig. Min mamma och pappa finns där alltid för mig och så även denna gång. jag är dom så innerligt tacksam för så mycket. Mitt samvete för att inte hinna med att träffa mina barn och barnbarn gnager dock hela tiden, så svårt att få till något som stämmer för alla, jag ska planera in något rätt snart, så vi kan ses hela klanen.
Själv har jag ju tur att min hobby inte går ut över familjen, mat måste man ju ha varje dag! :)
Igår bjöd jag på rostasmedaljonger och rostade rotfrukter i ugnen, så himla gott. Rikligt med vitlök och färsktimjan fick krydda rotfrukterna. Jag gjorde även en egen bearnaise, den här gången blev den rätt bra, en aningen för tunn bara.
Rostas tycker jag går lika bra hem som en oxfilé och dessutom mycket billigare. Grillad tomat och heriquverts i bacon blev tillbehören. Fantastiskt gott! Trevlig helg på er alla och var rädda om varandra!! Kram
